Ulrika berättar – 15 år som på Olja
Efter 15 år som vd för Kooperativet Olja lämnar hon nu över sitt uppdrag. Det markerar slutet på en lång och betydelsefull resa, men också början på något nytt – både för henne själv och för kooperativet. När hon en gång klev in i verksamheten var det i rollen som ansvarig för administration och personal, i en organisation som stod inför stora förändringar. Redan efter sitt första år fick hon förtroendet att ta över som vd – ett uppdrag hon tog sig an med både mod och nyfikenhet. Sedan dess har hon varit med och format Kooperativet Olja till den starka och stabila organisation det är idag. I ett sista samtal med Ulrika blickade vi tillbaka på resan som varit - och framåt mot det som nu väntar.
När hon började kom hon från en helt annan värld, med erfarenhet från en verksamhet som var tydligt lagstyrd och strukturerad. Att kliva in i assistansbranschen, som då var betydligt mindre reglerad, blev en stor omställning. Den första dagen på kontoret minns hon fortfarande tydligt. Hon satt vid ett tomt skrivbord, utan dator och utan telefon, med en IFA-pärm i handen som hon skulle börja läsa för att förstå verksamheten.
– Jag tänkte: hur ska jag kunna lära mig det här?
Den känslan blev startpunkten på en resa där hon tillsammans med kollegor och medlemmar steg för steg byggde upp både sin egen förståelse och organisationens struktur.
En verksamhet i förändring
När hon kom in på Kooperativet Olja stod hela branschen inför ett skifte. Nya lagkrav var på väg att införas, tillståndsplikt och krav på kvalitets- och ledningssystem skulle förändra förutsättningarna i grunden. Det blev snabbt tydligt att uppdraget handlade om att bygga en organisation som kunde möta de ökade kraven – utan att tappa det som redan fungerade.
En viktig del i det arbetet var att komma nära verksamheten. Tillsammans med kollegor åkte hon ut och träffade medlemmar i deras vardag för att förstå hur assistansen fungerade i praktiken och vad som var viktigt.
– Man måste lära känna människor. Det var avgörande för att vi skulle kunna genomföra förändringar på ett tryggt sätt.
Genom att bygga relationer och skapa förtroende kunde förändringarna genomföras utan att skapa oro, något hon idag lyfter fram som en av sina viktigaste insikter.
Resan mot en stabil organisation
Under åren som följde utvecklades organisationen i takt med både omvärlden och verksamhetens behov. Strukturer, roller och arbetssätt blev tydligare, samtidigt som verksamheten växte och stärktes.
Kooperativet Olja gick från en mer informell organisation till att arbeta med tydliga processer för kvalitet, uppföljning och ledning. Funktioner byggdes upp och arbetsledarrollen utvecklades till en viktig del av helheten. Precis som den fortfarande är idag och något som är unikt för just oss.
– Vi har kunnat bygga något helt annat än det som fanns från början, men gjort det med en trygghet som jag är stolt över.
Idag är Kooperativet Olja den största assistansanordnaren i Jönköpings län, men trots storleken är det något annat som hon återkommer till som avgörande.
Närhet som grund
Den kooperativa modellen och medlemsfokuset har varit en röd tråd genom hela resan och något som har varit viktigt att värna, även i takt med att organisationen vuxit och förändrats. Att aldrig tappa bort varför verksamheten finns – och för vem – har varit avgörande i utvecklingen av Kooperativet Olja.
– Vi finns bara så länge våra medlemmar vill det. Det måste vi påminna oss om hela tiden. Vi arbetar på uppdrag av våra medlemmar och så kommer det alltid vara.
Samtidigt har just närheten varit något hon aktivt arbetat för att behålla, trots att organisationen idag är en av de största i länet.
– Vi är ett stort bolag, men det ska fortfarande kännas nära. Man ska kunna höra av sig, komma hit och känna att man blir lyssnad på.
Ett ledarskap som vuxit över tid
Att gå från en ny roll i en ny bransch till att leda en stor organisation har varit en personlig utvecklingsresa på många sätt. I början fanns en tydlig drivkraft att snabbt agera och ta beslut i allt som hände, något som med tiden har ersatts av en större trygghet och förmåga att värdera vad som verkligen kräver handling.
– Idag känner jag en helt annan trygghet. Man lär sig att allt inte kräver en omedelbar handling. Vissa saker behöver få landa.
Samtidigt har mötet med alla människor genom åren haft stor betydelse. Erfarenheten av att möta individer i olika livssituationer har präglat hennes syn på både ledarskap och människor, och bidragit till en större förståelse och ödmjukhet i rollen.
– Man vet aldrig vad människor bär med sig. Det har gett mig en större ödmjukhet och respekt.
Utmaningar på vägen
Resan har innehållit många utmaningar, från förändrade regelverk till perioder av högt tryck och en omvärld i ständig förändring. I en sådan utveckling blir det också tydligt hur viktigt det är att ligga steget före och hela tiden tänka framåt. Pandemin är ett exempel där organisationen verkligen sattes på prov, men där arbetssättet och förberedelserna också visade sin styrka.
– Jag är väldigt stolt över hur vi hanterade Covid-tiden. Vi låg steget före, tänkte hela tiden framåt och jobbade tillsammans.
En annan återkommande utmaning har varit att som ledare fatta beslut som inte alltid är enkla eller uppskattade av alla, och att göra det med vetskapen om att man inte alltid kan dela hela bilden. I de situationerna har värdegrunden varit central.
– Att göra det som är rätt och riktigt, även när det blåser ordentligt, det är jag stolt över.
En trygg framtid
När hon nu lämnar över beskriver hon en organisation som står stadigt, både i sin struktur och i sin värdegrund. Det är en verksamhet som vuxit med tiden, där kompetens, arbetssätt och kultur har utvecklats till en stabil helhet.
Samtidigt ser hon en omvärld som fortsatt kommer att ställa krav på förändring och anpassning, och där det kommer vara viktigt att fortsätta utvecklas utan att tappa det som gjort verksamheten stark.
– Det är en stark och stabil verksamhet med rätt kompetens och en värdegrund som verkligen sitter. Annars hade jag inte kunnat lämna.
Tacksamhet och ett nytt kapitel
När hon ser tillbaka på sina 15 år återkommer känslan av tacksamhet, både för förtroendet att leda organisationen och för alla möten med människor längs vägen. Hon lyfter särskilt fram att det som byggts aldrig är resultatet av en enskild person, utan något som vuxit fram tillsammans. Det är också människorna hon kommer att sakna mest. Kollegor, medlemmar, samarbeten och den vardag man delar under så lång tid blir en stor del av livet.
– Att vara en del av varandras vardag och liv, ja det kommer jag sakna. Men jag kommer inte sakna vårt otroligt kalla kontor, haha!
Nu väntar ett nytt kapitel för både henne och organisationen. Samtidigt står Kooperativet Olja kvar både starkt, stabilt och redo att fortsätta utvecklas tillsammans.
Vad vill du säga till alla som är en del av Kooperativet Olja nu när du lämnar?
– Tack för förtroendet, det vill jag säga till alla. Det här är något vi har byggt tillsammans. Både medarbetare, arbetsledare, medlemmar och anhöriga. Tack för den här tiden!