”Ogge” stoppas inte av sin CP-skada
Oscar Gustafsson föddes med en CP-skada och till en början trodde läkarna att han förmodligen inte skulle kunna gå. Men Ogge, som han kallas, tillhör den envisa sorten. I dag är fotboll, och träning i stort, viktiga delar av vardagslivet.
– Jag vill inte kalla min skada för en sjukdom, jag känner mig ju inte sjuk, säger Ogge.
Vi träffar Ogge och hans mamma Kristin hemma i huset utanför Lekeryd. Det börjar skymma och decembermörkret lägger sitt täcke över nejden. Ogge ställer upp sin ögonstyrda dator på bordet. CP-skadan påverkar motoriken i munnen vilket gör att inga ord kan formas. Den gör även att det kan vara lite svårt med balansen och att finlir med händerna inte fungerar. Konsekvenser som kommer att sitta kvar under resten av livet, men som sagt, Ogge är envis kille.
– Jag har hjälpmedel, men fixar mycket själv. Det tar lite mer tid, men jag har lärt mig att hantera mina svårigheter, säger Ogge med hjälp av sin dator.
Hans ögon far över datorskärmen där tangenterna ligger precis som på ett vanligt tangentbord. Datorn läser av ögats iris och bildar meningar av de bokstäver som Ogge tittar på. Och fort går det! Snart läser en röst upp hans mening. Förutom svenska är datorn även kopplad till engelska och spanska som används under hans lektioner i skolan.
– Men där ligger ju även danska och tyska, vem har lagt in det? undrar Kristin.
– Det har jag gjort själv, svarar Ogge stolt.
Oscar varken andades eller hade hjärtslag när han föddes. Läkarnas upplivningsförsök höll på över en halvtimma innan hans kropp sa ja till livet. En magnetröntgen visade inga skador på hans hjärna, men under de första åren levde familjen i ovisshet.
– Ännu en röntgen gjordes och även den visade först inga spår på någon skada, men när bilderna sedan bedömdes i Göteborg såg man att strukturer djupt inne i hjärnan hade drabbats av syrebrist vid förlossningen. Ingen kunde dock säga hur konsekvenserna av dessa skulle bli för Oscar, säger Kristin.
– Hans utveckling jämfört med storebror gick sakta de första åren och läkare sa att vi nog inte skulle räkna med att han skulle kunna gå. Men han lärde sig i sin egen takt och började gå innan han var två år.
Kommunikation är inget problem. Förutom med sin dator och en iPad med talsyntes kommunicerar Oscar med hjälp av ett tydligt kroppsspråk, tecknar bokstäver i luften och med TAKK. Sedan väljer han det som fungerar bäst beroende på vilka personerna är.
– Svårast är det att kommunicera med vuxna, de lägger på ett slags filter och pratar antingen jättehögt eller som till ett litet barn, säger Kristin och får medhåll av Ogge:
– Jag har många kompisar och de ser inget fel i att jag har en CP-skada. Vi kommunicerar på vårt sätt, vi förstår varandra. Vissa vuxna underskattar mig, det gör inte barn. Därför har jag lagt in snabbkommentarer på datorn:
”Jag är inte döv” och ”Vänta att prata tills jag är klar med mitt meddelande”, bland annat.
Jämfört med andra barn i samma ålder gör CP-skadan att han måste dosera med kraft och energi. Han får exempelvis hjälp med att klä på sig och han använder ibland rullstol för att ta sig till olika aktiviteter. Han får också extra energi direktinsprutad genom en knapp i magen. Därmed sparas kraft och Ogge kan koncentrera sig på kunskapsinlärning i skolan, på fotbollsträning med LSSK P10–11 (Lekeryd Svarttorps SK) eller på andra aktiviteter.
I skolan är det vanliga lektioner som gäller tillsammans med en resurspedagog. Läromedlen behöver anpassas till hans iPad och inlämningsuppgifter görs på hans dator – där han är väldigt noga med att stava rätt. Skolarbetet går bra och lagom till jullovet kommer det första skolbetyget.
– Om man får räkna rast som ett skolämne är det min favorit, skriver Oscar och skrattar.
– Annars är det idrott, svenska, historia, bild och spanska. Men matte, det är usch!
Oscar sitter med under hela intervjun. Han är intresserad och aktiv och det märks tydligt att han vill vara delaktig. Detsamma gäller med assistansen från Olja. Han vet vad han önskar och vill ha i assistansväg.
– Han är väldigt bestämd och vill vara en del av processen, säger Kristin.
Oscar lyssnar och ”skriver” samtidigt på sin dator. Svaret som kommer är lika rappt som roligt:
– Jag är högste chef och mamma är mellanchef!
Familjen har varit med i Olja sedan 2018. Dessförinnan hade de ingen assistans, förutom den genom skolan.
– De är verkligen fantastiska på Olja. Det är genuint och allt är genomtänkt i vad de gör. Det skapar trygghet för oss alla, säger Kristin.
När det är dags att säga hej då plockar Ogge fram en fotboll. Han visar några schysta överstegsfinter och passar på att tunnla såväl skribent som fotograf. Skrattet som följer smittar och hänger kvar i i luften. Oscar Gustafsson, snacka om en skön kille!